Att vara helghem åt Hundstallet skulle vara ett bra sätt att vara hundfria och ändå få ha hund ibland, tyckte Kristina och Laith. Men så kom Zito in i deras liv och fick dem på andra tankar.
Det har gått drygt ett år sedan den där gången då Zito dansade in i lägenheten på Södermalm i Stockholm för första gången. Kristina Falk Strandberg och Laith Al-Robaye hade redan varit helghem åt Hundstallet i ett par månader, och hunnit ta emot hundar som rottweilern Sylvester och schäfern Stella. Men när blandrasen Zito gjorde entré skulle det bli början på något mer. Här kom ett yrväder som behövde landa och finna lite lugn och ro.
– Han var väldigt uppe i varv, väldigt busig. Nästan så vi undrade hur vi skulle klara av det. Men vi visste ju också att det tar tid innan hundar visar sitt rätta jag, säger Kristina.
Ingen känner till Zitos bakgrund. Han lämnades på ett hundpensionat och blev aldrig hämtad igen. Det blev ett fall för Hundstallet.
En riktig komiker
När han stormade in hos Laith och Kristina var han en riktig clown. Han testade att göra olika konster, höll hov och ville charma alla som kom i hans väg.
– Idag är han betydligt lugnare, men han är fortfarande en riktig komiker. Han får oss att skratta varje dag, säger hon och ler åt den stora hunden som för tillfället försöker gömma ett ben i soffan genom att putta in det bakom kuddarna, och sedan ”skopa” något osynligt över det med nosen.
Både Kristina och Laith har haft hundar tidigare. Laith hade en rottweilern, och Kristina en blandning mellan amstaff och pitbull. De hade erfarenhet av hundar med en del problembeteenden, och kunde gärna ta emot en hund som hade ett visst bagage. Men bara som helghem. Nu skulle de ju ha några hundfria år, hade de tänkt.
– Vi ville passa på att resa mer, och dessutom jobbade vi ju båda heltid. Att vara helghem var det perfekta substitutet, säger Kristina.
Hon var den som ville ha allt planerat i detalj innan de skulle börja fundera på att skaffa hund igen. Laith trodde mer på att det löser sig.
– Det perfekta tillfället uppstår ju aldrig, säger han och ler.
Laith var redan så förtjust att han hade börjat göra helgerna längre. Passade på att förlänga helgen med någon dag för att få ha Zito lite längre. Under julen tog han två veckor ledigt så att han kunde bo in sig lite mer. Lika pigg som vanligt rusade Zito in, men efter ett tag visade det sig att han hade mycket sömn att ta igen. Han slocknade och sov ofta djupt. På nyår stannade de hemma för att han skulle få det så lugnt som möjligt, och när fyrverkerierna satte igång sov Zito som en stock.
Utan att veta vad den kraftfulla blandrasen varit med om tidigare kunde Kristina och Laith tidigt se att han var en glad själ som inte hade några stora problembeteenden.
– Han kunde åka i rusningstrafik på t-banan utan problem. Han gör inga utfall mot andra hundar, och han är väldigt förtjust i barn och vill gärna gå fram till barnvagnar, säger Laith.
När det nya året började hade de börjat få lite ont i magen över att Zito förmodligen skulle hitta ett hem snart, samtidigt som det förstås var precis vad de önskade honom. När en intressent ångrade sig blev de trots allt lättade. De insåg att det här var deras hund.
Pusslandet började för att få vardagen att funka. Snart hade allt fallit på plats med arbetsgivares tillåtelse att jobba en del hemifrån och ibland ta halvdagar. Dessutom hade Kristinas pappa, pensionär och kär hundvän, träffat och fallit för Zito. Nu är han en extrahusse som kommer och promenerar och umgås med honom när riktiga husse och matte jobbar.
– Numera kan han vara ensam i ungefär en och en halv timme också. Vi satte upp en kamera för att kunna se vad han gör, och han tar det mest lugnt och vilar, säger Kristina.
![]()
Träning och vila
Zito är registrerad som en blandning mellan pitbull och rottweiler, men Laith och Kristina tror att det kan vara andra raser i honom.
– Vi ska göra ett dna-test även om det inte är helt tillförlitligt. Det är ju spännande, och det kan vara bra att veta lite mer vad man har att göra med, vilka rasegenskaper som finns där, säger Kristina.
Att han behöver aktivering är helt klart. Men det gäller att aktivera på sätt som inte får honom upp honom för mycket i stress, och att vara noga med att varva träning och vila.
Sedan han flyttade in på riktigt i mars 2017 har det blivit flera kurser.
– Han är jätteduktig på att spåra, både personspår och viltspår. Han behöver både motion och mental träning för att må bra. Men vi ser också till att han får den vila han behöver, säger Kristina, som gärna sysselsätter Zito med övningar för hjärnan. Laith är den som tar ut honom i löparspåret.
Det är kontrasterna som gör livet, tycks Zito tycka. På morgnarna är han trött och vill gärna ligga kvar i sängen längre än de tvåbenta.
Så småningom skulle Laith och Kristina vilja skaffa en hund till, men första ska Zito landa ännu mer ordentligt. Han är bara två år och utvecklas fortfarande. Men den han är idag är väldigt annorlunda än för ett år sedan. En betydligt lugnare och mer harmonisk hund, men fortfarande en charmig clown.
– Det är ju inte alla som gillar den här typen av hundar, men mest brukar vi faktiskt få positiva kommentarer. Det händer då och då att även en del äldre människor stoppar oss och vill hälsa för att han ser så trevlig ut, säger Kristina.
![]()
LITE FAKTA OM ZITO
ålder: 2 år
favoritplats: Sängen. Att hoppa upp på kvällen, bädda till det och sedan lägga sig tillrätta.
favoritgodis: Lammchips.
favoritsak: Kongbollen.
övrigt: Husse och matte har ordnat ett par träffar med andra hundstallshundar vid Hellasgården i Nackareservatet. Något de gärna gör igen.
Text och foto: Karin Wallén
Inlägget Zito dök först upp på Hundstallet.