Om
Max kom in till Hundstallet som en privat omplacering på grund av förändrade förhållanden.

Han har en lite speciell bakgrund då han hittades av ett svenskt par längs en trafikerad väg i Portugal. Han var utmärglad och svag, men med hjälp av veterinär och god omvårdnad av hans räddare så är han idag en stark och frisk hund. Max gillar inte fordon och vill gärna jaga bilar. Av större bilar blir han lätt skrämd och därför är det viktigt att hans nya hem bor lugnt och lantligt till.

Max är den perfekta löp- och promenadkompisen. Han går fint i kopplet och håller sig gärna nära sin förare. Han bryr sig varken om hundar, människor ute på promenad. Något som Max har med sig i bagaget efter varit så mager är att han letar efter mat mycket så man får vara beredd när man är ute att han försöker äta de mesta som är ätbart.

Hans nya hem bör känna till urhundars mentalitet och stora integritet för att kunna ge Max ett bra liv. När Max lärt känna en person eller familj så är han charmig, lekfull och tar gärna en tupplur på soffan.

Mjukhet och förtroende är viktigt för Max! Man får absolut inte vara hård och burdus mot honom, utan det är mjuk- och kärleksfull vägledning som gäller. Han behöver få tid på sig att knyta an och bygga förtroende, då blir han mer kontaktsökande, vill gärna bli kliad och ligga i soffa och säng.

Max är inte registrerad i SKK

Som vi skrev igår så får alla hundarna något gott att tugga på när vi släcker för natten. De flesta hundarna vill ha ett ben eller ett grisöra, men inte Max….. Han älskar nämligen frukt och grönt och allra helst vill han ha ett äpple att mumsa på. Max letar fortfarande efter den person som vill ge honom ”en andra chans”. Han frågar varje kväll om det inte kommer någon snart Läs mer om Max och hans lite speciella behov på vår hemsida. Hundstallet.se Har du frågor? Kontakta oss på info@hundstallet.se

A post shared by Hundstallet (@hundstallet) on Nov 10, 2017 at 12:03pm PST

Inlägget Max dök först upp på Hundstallet.

Om
Bezita kom in till Hundstallet som en privat omplacering pga kraftig allergi hos barnet.

Hon är precis som en unghund ska vara – framåt, sprallig och full av bus! Hon är underbart snäll och gör allt med en viftande svans och glädje. Likaväl som hon är pigg och aktiv ute är hon lugn och gosig inomhus.

Bezita är ung och växer fortfarande och hon kommer troligtvis bli betydligt större än vad hon är nu, så därför söker vi någon som har en stooor soffa som hon kan krypa upp i. Hon älskar att åka bil och kan vara ensam hemma en stund efter invänjning.

Ett inlägg delat av Hundstallet (@hundstallet) Nov 28, 2017 kl. 2:22 PST

Inlägget Bezita dök först upp på Hundstallet.

Om
Asta kom in till Hundstallet pga ändrade förhållanden i hemmet.

Den här lilla tjejen är ljuvlig! Hon fungerar bra med barn, är smart, pigg och söt som socker. Hon är en riktig morgongosare och vill helst ligga nära dig och bli kliad, mest hela tiden. Asta har en riktig godismage och kommer snabbt tassandes när hon hör att kylskåpsdörren öppnas.

Vi ett första möte kan hon vara lite försynt, framförallt i mötet med nya män. Hon lättar snabbt upp och visar då kommer hennes underbara och tillgivna sida fram.

Inlägget Asta dök först upp på Hundstallet.

Om
Jaqi kom in till Hundstallet då ägaren avlidit. Jaqi är en äldre dam med en härlig personlighet. Hon är mjuk, tillgiven och fantastiskt vänlig. Inomhus är hon den keligaste man kan tänka sig, och ute blir hon lätt förknippad med en valp trots sin höga ålder.

Inlägget Jaqi dök först upp på Hundstallet.

Om
Oddan kom in till Hundstallet tillsammans med sina fyra syskon och mamma efter att ägaren dött. Det här är en fantastisk tjej med det största hjärtat och leendet.

Ägarens sista önskan var att hundarna skulle få det bra vilket vi på Hundstallet nu tagit över ansvaret för. Vi hoppas att Oddans framtida hem ska älska henne för precis den hon är och ge henne en kärleksfull tillvaro.

Hon är en genomsnäll tjej som älskar att gosa. Fungerar med barn som vuxna men vill bo utan småbarn då hon vill ha det lite lugnare hemma. Är mycket lugn inomhus, då vill hon helst sova i soffan eller sängen. Oddan är oerhört snäll, tillgiven och samarbetsvillig. Inga problem att rengöra päls och torka tassar. Vill gärna bli kliad, klappad och vara i närheten av husse eller matte. Det här är en fantastisk familjemedlem och är väldigt älskad av personal, volontärer och jourhem här på Hundstallet.

Tyvärr har inte det rätta hemmet dykt upp ännu och hon får knappt intressenter vilket vi på Hundstallet tycker är konstigt då det här är en så otroligt trevlig hund. Tveka inte att höra av er om ni tror Oddan skulle passa hos er.

Inlägget Oddan dök först upp på Hundstallet.

Om
Barut kom in till Hundstallet pga ändrade förhållanden. Han är precis som en Kangal ska vara; självständig med en kraftig vaktinstinkt. Med Barut hemma får du inga oinbjudna besökare, han släpper inte in någon utan att kolla med dig först.

Barut har fullkomligt charmat Hundstallets personal! Man fäster sig fort vid hans underbara personlighet och man kan inte annat än älska denna bjässe. Han skulle passa utmärkt hos dig som bor på en gård med inhägnade marker. Han är ingen lägenhetshund, han behöver få mycket utevistelse, patrullera sitt revir och vakta för att må bra. I sin rätta miljö kommer han att bli sin nya familjs bästa vän i vått och torrt.

I dagsläget är Barut tunn i hullet och behöver gå upp några kilo.

Barut är importerad från Tyskland och hans föräldrar kommer från Turkiet.

Obs! Det är viktigt att hans nya familj har kännedom om rasen, och allt vad det innebär med ha en stor herdehund hemma.

Inlägget Barut dök först upp på Hundstallet.

Om
Nova kom in till Hundstallet pga att hon inte trivdes i stadsmiljön där ägaren bodde.

Nova är en ljuvlig tjej men har lätt att gå upp i stress. Hon behöver lugn och ro och framför allt bo i lantlig miljö. Hon är en känslig hund som behöver fasta rutiner och en lugn, mjuk och trygg förare. Om du ger henne den trygghet hon behöver kommer hon att bli den trognaste hjärtevännen livet ut!

Inlägget Nova dök först upp på Hundstallet.

Kallelse till årsmöte för Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen

Mötet äger rum den 25:e april kl 18.00 – 20.00, på Orangeriet Åkeshovs slott, Bromma

Välkommen!

Inlägget Årsmöte 2018 dök först upp på Hundstallet.

En raggig, livlig, tokglad godbit.Han kastar sig in i alla utmaningar utan att tveka, och är en aktiv familjemedlem som vunnit allas hjärtan.

text och foto: Karin Wallén

Modig, tuff och outtröttlig

Han väcker en del uppmärksamhet när han travar fram på gatorna i Östersund, den tigrerade och lite raggiga hunden med den glada uppsynen och det ivriga sättet.

– Det har hänt att folk kommer fram och frågar om det är hunden Arthur från Ecuador. Han är ju mycket ljusare, och bor dessutom i Örnsköldsvik. Men de har kanske något gatuhundsutseende gemensamt, säger Therese Selander och skrattar lite.

Vilka raser som finns i honom har de endast kunnat gissa sig till tidigare. Kanske en smula riesenschnauzer? Likheten med en malinois finns där, men den raggiga pälsen måste komma från någon annan ras.

En av kullsyskonens nya ägare skickade in ett DNA-prov och fick svaret: malinois, schäfer, airedaleterrier och engelsk staffordshire bullterrier.

Det är många aktiva raser, och en blandning som kräver en del av sin ägare. Men för Therese Selander och Fredrik Paananen blev det en perfekt matchning. Även om det inte var kärlek vid första ögonkastet för Fredrik.

– Jag var inte lika övertygad som Therese från början. Hon hade bestämt sig redan när hon såg bilden, säger han och klappar om Pigall.

Valpar från vanvårdsfall

Att den raggiga hunden nu vunnit hans hjärta råder det ingen tvekan om. Hela familjen, inklusive tre barn – två trettonåringar och en elvaåring, har blivit hans bästa vänner.

Både Fredrik och Therese har haft stora och aktiva hundar förut: schäfer, flatcoated retriever, labradorblandning. Therese har dessutom växt upp med jakthundar som jagat både älg och björn. När de nu skulle skaffa en gemensam hund ville de hellre ta sig an en av alla de hundar som som är i behov av omplacering, än att vända sig till en uppfödare.

De hade hållit koll på Hundstallets hemsida och gjort en intresseanmälan om en hund som gick till ett annat hem. Men en dag ringde telefonen.

– Det var Anna på Hundstallet som sa att de hade fått in en kull valpar, och att det här skulle kunna vara något som passade oss. Pigall var den tuffaste i kullen, säger Therese.

Valpkullen, som alla fick namn från chokladbitar, kom in tillsammans med flera andra hundar i ett vanvårdsärende i juni 2016. Pigall och hans syskon hade varit instängda i ett badrum. Många av hundarna hade hudsjukdomar, och valparna hade frätskador av urin på kroppen. Ett par månader efter att Pigall hade flyttat upp till Östersund började han tappa päls. Det visade sig att han hade demodex – en form av hudkvalster.

Efter tre månaders behandling kom pälsen tillbaka och sedan dess har han inte haft några problem, åtminstone inte än. I övrigt har han varit frisk, förutom att han bröt en tå i vintras och var tvingad till stillsamhet. Något som inte är det lättaste för en aktiv hund.

Energisk och orädd

– Han är världens häftigaste, modigaste hund jag har haft, och då har jag ändå haft björnhundar. Han är som en pansarvagn, säger Therese.

Under ett och ett halvt år med Pigall har de sett honom ta sig an alla utmaningar med samma självklarhet. Han klättrar upp i jakttron och fågeltorn. Kastar sig i åar och forsar och simmar utan att tveka. Åker med på skotern och går över svajande hängbroar i fjällen som om det var den naturligaste sak i världen.

Efter några kurser i allmänlydnad har de också lärt sig nosework, vilket han klarar med bravur.

– Han är med på allt och vill verkligen lära sig. Det enda som är svårt med en sån här hund är att kunna tillfredsställa honom helt. Han älskar allt och alla och är svår att trötta ut. Det gäller att trötta ut honom mentalt för att det ska bita på honom, säger Therese.

Hon konstaterar att han inte är någon nybörjarhund, och att han behöver mycket träning.

– Det är mycket jobb, men vi tycker ju att det är kul. Och jag har fått en perfekt träningskompis.

Redan förra vintern fick Pigall prova på att hänga med lite i skidspåret, fast utan att dra eftersom kroppen inte var helt färdigväxt än. Men han visar stor talang på att dra, och med den enorma arbetslusten han har kan Therese räkna med framfart i spåren till vintern.

– Jag ska gå med i Östersunds Draghundsklubb och gå någon kurs. Det gäller ju att få lite ordning på höger och vänster och att inte trassla in sig. Men det kommer nog att gå bra. Det kommer att gå fort, säger hon och ler.

PIGALL

ålder: 1,5 år
raser: Malinois, schäfer, airedaleterrier, engelsk staffordshire bullterrier
favoritgodis: Husmanskost och Frolic. Han får kokt älgkött i maten och det älskar han.
favoritplats: Stugan vid Lofssjön.
favoritaktivitet: Att springa lös i skogen. Då är han som lyckligast. Han är väldigt bra på att vara lös, han vallar gärna familjen och ser till att ingen kommer undan.

Inlägget Pigall dök först upp på Hundstallet.

Om
Charlie kom in till Hundstallet pga ändrade förhållanden. Han är en bedårande liten kille på alla sätt och vis. Han är busig, tillgiven och charmig som få. I första mötet med nya människor kan han vara lite försiktig, men om han får hälsa i sin takt är försiktigheten som bortblåst och han tyr sig snabbt till de han känner. Då Charlie kan vara just lite försiktig ser vi att han kommer till ett hem med lite större barn.

Då Charlie är ung kan det fortfarande hända olyckor inomhus vilket det nya hemmet bör ta med ro.

Inlägget Charlie dök först upp på Hundstallet.

Om
Kiara kom in till oss på Hundstallet som en privat omplacering. Hon är en helt underbar hund med ett hjärta av guld! Hon är en mjuk och lite försiktig tjej med en positiv syn på livet. Hon är följsam, charmig och det är svårt att inte bli förälskad i henne. Kiara hänger gärna med ut på äventyr i skogen likväl som att ligga och mysa med sin människa i soffan. Nu vill Kiara hitta dig som låter henne få den plats i hjärtat som hon så väl behöver.

Inlägget Kiara dök först upp på Hundstallet.

”I somras rullade jag och min sambo in på Hundstallets parkering i Stockholm. Det var en fin sommardag med strålande sol och blå himmel.

Vi tog en promenad i den vackra naturen runt Hundstallet och diskuterade vad vi ville se hos Chippen, som vi snart skulle få träffa.

Jag sa, -Jag vill se att han har god leklust.

Min sambo sa, -Jag vill att han ska ha ett bra driv! 

Klockan var slagen. En studsig 8 månader ung Chippen med oproportionerligt stora tassar och öron kom ut. Jag satte mig på huk och lät honom komma fram och nosa, svansen började gå och han uppskattade att bli kliad på bröstkorgen. Vi fick ta med Chippen på en promenad. Under den kvarten bestämde vi oss att vi verkligen vill att Chippen ska få flytta hem till oss.

Chippen var framåt, lyhörd och hade mycket god leklust. En unghund med mycket vilja kring att lära sig och göra rätt. Vi testade lite hantering med att lyfta tassar, busa och bara mysa. Allt gick hur bra som helst. Vi såg att Chippen hade en del att jobba på när det gällde att möta andra hundar, samt att kunna gå i koppel. Små problem som inte bekom oss, sådant går att träna på. Prioriteten var att vi fick fin kontakt och att han accepterade oss.

Vi fick förtroendet att ta hem Chippen, sedan den dagen står han konstant i Centrum i vårt liv.

I början gick vi försiktigt fram med fysisk träning, han byggde muskler i fin takt och fick bättre uthållighet. Chippen kunde kommandot ”sitt” när han kom till oss, efter några dagar kunde han samtliga vardagskommandon som jag brukar ha på hundarna. Han visade hur smart och klok han är och vi tränade fram den där frågande blicken. Efter det har vi lagt på diverse trix, Chippen älskar att lära sig nya saker, fundera på vad han ska göra och försöka tills det blir rätt. När klicker och boll åker fram skärper han till sig och visar stolt upp vad han kan med ett lyckligt kroppsspråk. 

Både jag och min sambo har mycket hunderfarenhet sedan tidigare, både av Schäfer och andra raser som Pointer och Flatcoated retriever. Vi är vana med aktiva hundar som kräver mycket mental stimulering och fysisk aktivering. Chippen passar då perfekt in här hos oss.

Chippen tycker om att spåra, simma, leta saker, träna lydnad, skydd, åka båt, leka med andra hundar eller barn. Han gillar att åka bil och vill hänga med på allt. Ute har han ett bra driv och nyfikenhet, inne är han en mysig soffpotatis som sover nätterna igenom i sängen med nosen mot matte eller husses hals.

Nu har Chippen växt i sina tassar och öron, han är en trygg hund som kan det mesta som vi behöver för att vardagen ska fungera. Det viktigaste av allt är att Chippen har klickat med oss, att vi har ett starkt band och en fin relation. Vi bor i hus ute på landet, med skogen precis utanför dörren.

Frostig skogspromenad

Bad i Torneälven under sommarens semester.

I början tyckte han att all hantering, kloklippning, dusch och borstning var lite jobbigt. Han svarar otroligt bra på klicker, all inlärning går fortare. Så kring allt han tyckt är obehagligt har vi tränat med godsaker eller hans favorit boll. Nu studsar han in i duschen efter sina lerbad ute, lägger sig fint på mattan och slumrar vid kloklippning. Han vill mer än gärna bli dammsugen och borstad.

Chippen har flera hundkompisar, och han har förmånen att få träna med riktigt erfarna hundförare och deras hundar. Vi har stor hjälp med tips och råd samt fina lokaler för miljöträning.

I framtiden har vi en förhoppning om att Chippen blir tjänstehund. Skulle det inte lyckas så kommer vi såklart fortfarande vara lika stolta över honom och helt enkelt leva på som vi gör nu.

För en tid sedan upptäcktes en senskada i tassen, han har behandlats med laser två gånger i veckan under fem veckor. Han har begränsats i fysisk aktivering och haft en tråkig rehabiliteringstid. Under de veckorna har fokus legat på mental aktivering och lydnadsträning, snart så ser vi ljuset och kan förhoppningsvis börja leva riktigt Schäferliv med studs och bus igen.

Han blir väldigt glad när vi kommer till veterinären, han tycker om varenda människa som förstår honom. De accepterar att Chippen i bland skäller på andra hundar. När vi är där så lägger han sig så fint och väntar med tålamod och lugn genom alla undersökningar. Vi är så stolta över honom.

Hundstallet skrev, ”en oslipad diamant”, precis så var det. Nu har diamanten börjat skina, och vi ska vägleda honom genom livet samtidigt som vi har roligt under resans gång.

Just nu ser vi fram emot snö och en härlig vinter.

Stort tack till Hundstallet, ni gör ett fantastiskt jobb och vi är glada att ni gav oss förtroendet med Chippen. / Linnéa”

Inlägget December 2017 – Chippen dök först upp på Hundstallet.

Om
Candy kom in till Hundstallet som ett polisärende och är nu överlåten till oss för omplacering. Hon är en äldre hund som älskar härliga promenader och massor med soffmys. Trots sin ålder är hon väldigt pigg och man kan ha svårt att förstå att hon faktiskt är så gammal som hon faktiskt är. Candy måste få någons odelade kärlek nu, hon är så väl värd det. En mer kärleksfull tjej hittar ni inte och därför söker vi nu en likasinnad husse och/eller matte. Du som väljer att öppna ditt hem för denna helt fantastiska dam kommer garanterat inte ångra dig!

Det är generellt mycket svårt att finna nya hem till äldre hundar, förståeligt eftersom man inte är garanterad väldigt lång tid med sin hund om man tar över en sådan. Men, att ta hand om en äldre hund är något av det finaste man kan göra. Man får så oerhört mycket tillbaka. Känslan att hjälpa en annars förbisedd hund är fantastisk.

Inlägget Candy dök först upp på Hundstallet.

Idag var Jenny Lindah, stallchef på Hundstallet, med i Tv4 Nyhetsmorgon och pratade om omplacering av hundar.

Missade ni klippet? Klicka på bilden nedan.

Inlägget Hundstallet med i Tv4 Nyhetsmorgon dök först upp på Hundstallet.

Klockan är sju på morgonen och en lätt dimma täcker plöjda och leriga fält kring lilla byn Kyrkheddinge, inte långt från Staffanstorp. I ett före detta grisstall håller 12 lurviga vovvar på att vakna till ännu en dag. Det är förvånansvärt tyst när hundskötaren Frida sätter nyckeln i dörren; ett litet gny, ett rassel av tassar mot en gallervägg, en svans som dunkar sömnigt mot golvet och en ljudlig gäspning.

– Det är viktigt att det är lugnt här. För många av hundarna är detta en miljö som kan vara väldigt stressig, speciellt om man kommer från ett hem där ägaren kanske dött eller av andra skäl tvingats lämna bort sin hund, säger Frida, som tillsammans med Mathias tar det tidiga passet denna dag.

Men för en hund som kanske misshandlats, som varken fått tillräckligt med mat eller kärlek kan hundstallet vara rena paradiset. Här finns varma filtar och mysiga bäddar att sova i, mat, värme och händer som klappar och tröstar så mycket de bara hinner och kan. Hundstallet är och ska vara en sluss där hundarna bor så kort tid som möjligt för att sedan få komma till ett eget kärleksfullt hem där de får stanna livet ut.

Först ska alla lurviga ut på en kort rastning. Lill-Nova, en godmodig, levnadsglad malmute-golden retrieverblandning blir lycklig och vild, medan Stor-Nova, en tio år gammal och vis jämthundsdam kanske hellre skulle ligga kvar en timme eller två om hon fick bestämma. Hon sträcker långsamt på sig, en tass i taget. Men alla måste ut, vare sig de vill eller inte. På hundstallet är rutinerna viktiga för att allt ska hinnas med och alla ska få vad de behöver.

Klockan åtta börjar det slamra från foderrummet när Mathias gör i ordning frukosten. Energinivån höjs påtagligt i det stora rum där de lätthanterliga hundarna har sina boxar, alla med egen liten rastgård. Nu är det många svansar som snurrar och viftar, från Lill-Novas mun rinner en tunn dräggelsträng och Eckie, en tysk jaktterrier, studsar upp och ner av iver. Pudelpolarna Bruce och Benjamin, som kom in tillsammans och förstås delar box, äter sakta och försiktigt och byter för säkerhets skull skålar med varandra mitt under frukosten.

Hundstallet i Skåne öppnade för drygt ett år sedan och sedan dess har 45 hundar kommit och lämnat, 35 har fått nya hem. Här finns fem anställda hundskötare och 32 volontärer. Alexandra är den som är ansvarig för verksamheten. Denna morgon åker hon till veterinären med Maya, en liten chihuahua som har besvär med ett diskbråck. Men det ska nog ordna sig, tror Alexandra.

Efter frukost, klockan nio börjar promenaderna – alla ska ut igen, oavsett väder, oavsett lust och alla får minst tre halvtimmeslånga promenader om dagen. En av dagens tre volontärer kommer vid samma tid för att hjälpa till.

Alla som känner till den skånska slätten vet att vinden kan vara obeveklig, att det kan regna vertikalt och att om det snöar, så snöar det ordentligt och vägarna ”försvinner” på nolltid. Lilla yorkshireterriern Pilpil verkar inte ha några problem med det skånska vintervädret. Han blir så lycklig när Alexandra ska sätta på honom selen att han ylar, snurrar runt och på golvet kommer en liten skvätt kiss.

– Lugn, lugn. Du ska få komma ut, säger Alexandra och lyckas få honom stilla i en kort stund innan han börjar dansa igen.

– Han är Hundstallets lilla tok just nu, skrattar Frida som har en ängels tålamod. Vi hoppas att han kommer till ett hem med stor hundvana och mycket tålamod.

Den som blir Pilpils nya ägare kommer i alla fall inte ha tråkigt, den saken är säker. Sällan har man sett en så pigg och kontaktsökande liten kille i koppel. Som en cirkushund följer han varje rörelse Frida tar, villig att göra vilka konster som helst för en godisbit.

Stjärna, en ung jämthundstik följer också med och får en välbehövlig paus från sina tre femveckors valpar Yap, Twix och Polly. De små har en karelsk björnhund/wachtelhund till pappa och är så vilda som fem veckor gamla valpar ska vara med tänder vassa som sylar. Stjärna är inte lika pigg på att vara till lags som Pilpil, och som den jakthund hon är sätter hon omedelbart nosen i backen och börjar söka efter sork i diket.

– Hon har tagit flera stycken. Plötsligt tar hon sats, hoppar och pang så har hon en sork i munnen, berättar Mathias.

När första gänget hundar är tillbaka, får nästa gäng komma ut. Personalen och dagens volontärer går nästan alltid tillsammans för att hundarna ska få extra stimulans.

Så ska boxarna städas, öron rengöras, pälsar borstas och klor klippas. Stjärna lägger sig villigt på rygg och låter Mathias och Frida sköta manikyren. Denna unga mamma är mycket lätthanterlig, speciellt med hjälp av några köttbullar. Vad hon behöver är att få komma till ett hem där hon får använda sin känsliga nos till jakt.

Nova är den äldre väntar också på ett nytt hem. Hon är aningen stel i lederna, men är annars hur pigg som helst. Hennes ögon är bärnstensbruna, milda och kloka. Att ta hem en pensionär som Nova, är att göra en alldeles speciell insats. Och ja, tiden tillsammans kanske inte blir så lång, men desto mer fylld av kärlek och närhet.

Vissa får lunch – som valparna så klart och de äter så det skvätter över hela golvet – medan andra får vänta till middag. Då blir det berikning vilket innebär att matskålarna fylls av allt möjligt kul och oväntat. Förutom torrfoder kan det vara ett rått ägg, en bit äpple, en korv, en knäckebrödbit.

– På så sätt blir middagen mer än middag. Det blir en spännande aktivitet och hundarna får skärpa sina sinnen, säger Alexandra.

Pudelpojkarna väljer noga ut varje liten korv- och torrfoderbit, resten får vara. Benjamin nosar på ägget och tittar på Alexandra som om hon inte vore riktigt klok och som om han frågar: tror du att jag tänker äta det där?

Ut igen med hela den stora flocken, i omgångar, det finns ju vissa herrar som inte är så förtjusta i varandra. Efter promenaderna ska Mathias, Frida och Alexandra skriva in nya hundar, svara på frågor från intresserade eventuellt blivande hundägare, planera morgondagen, boka möten med mera, med mera. En dag på hundstallet går fort, intygar alla tre.

– Vårt mål är ta ansvar för och att hjälpa hundarna hela vägen. Att se till att de får ha det så bra det bara går här och sedan komma till ett hem som verkligen passar dem.

Vid niotiden är det dags att göra kväll.  Alexandra säger natti natti till alla och förutom en stunds gos får de också ett ben att gnaga på. Vissa får stora, andra får små. De gör ensamheten lite lättare att uthärda. Lill-Nova tar sitt ben till korgen och lägger sig väl till rätta efter att ha bäddat genom att snurra några varv. Hennes ögon och öron följer sen noga varje aktivitet där utanför boxen innan dörrar stängs och lampor släcks och natten faller över den skånska slätten. Inne i stallet är det tyst, snart snusar och drömmar alla 12 vovvar, stora som små.

I morgon är en ny dag. Vem vet vad som kommer att ske? Kanske kommer en ny matte eller husse som säger: Nu ska du följa med oss Lill-Nova. Kanske.

Fakta om hundstallet Skåne.

• Läs mer om hundarna på www.hundstallet.se
• Här finns plats för nio hundar eller fler om hundarna delar box. Här finns också ett valprum.
• Här arbetar Alexandra som är stallchef, Frida, Michelle, Caroline och Mattias. Dessutom får de hjälp av 32 volontärer och genom jourhem och helghem.

Text: Mille Bergquist
Foto: Peter Carlsson

Inlägget En dag på Hundstallet Skåne dök först upp på Hundstallet.

Om

Benjamin och Bruce kom till Hundstallet Skåne som en privat omplacering då deras ägare inte längre kunde ha kvar dem på grund av sjukdom.

Benjamin och Bruce är två underbart trevliga killar med mycket stor potential. Lite blyga i början men när ni väl lärt känna varandra så har du fått vänner för livet. Benjamin är den äldsta av dem och han är pappa till Bruce. De har alltid levt ihop och förhoppningen är att de kan fortsätta göra det.

Känner du att du matcha dessa härliga killar så tveka inte på att höra av dig!

Inlägget Benjamin & Bruce dök först upp på Hundstallet.

Han hittades av en slump, mer död än levande. Hur och varför någon dumpat en huskyvalp mitt i skogen vet ingen, men tack vare omedelbar hjälp och stöd av Hundstallets givare, har Hero fått chansen till ett nytt liv.

Text och bild: Karin Wallén

Det började som en vanlig söndagspromenad i skogen för paret utanför Stocholm, tills de gjorde en upptäckt de sent ska glömma. Först trodde de att det var en påse som låg där under träden. Men när de gick närmare såg de vad det var. En valp. En livlös liten huskyvalp.

De tog den till polisen, som sa åt dem att kontakta Hundstallet för att få hjälp med hunden.

– När han kom in var han mer död än levande. Jag körde direkt ut till djursjukhuset Albano och ringde dem när jag var på väg. Jag sa att jag inte visste om han skulle vara vid liv när jag kom fram, säger Ellinor Krogh, hundskötare på Hundstallet.

Han hängde slappt när hon höll honom i famnen, rosslade när han andades och orkade inte öppna ögonen. Både ur ögonen och ur nosen rann gul gegga. Kroppen var full av infektioner. Ett helt team mötte henne vid djursjukhuset och tog genast in valpen för vård.

– Jag sa att de skulle göra precis allt de kunde för att rädda honom. Jag kände att det måste gå. Och jag visste att vi skulle kunna få tag på människor som ville hjälpa till ekonomiskt. För det här skulle förstås kosta mycket pengar, säger Ellinor, som där och då bestämde att den lilla valpen skulle heta Hero.

Hero blev rakad längs svans och rumpa, där fluglarver gjort sig ett bo. Förmodligen hade han legat i skogen i minst ett par dagar. Han var enormt uttorkad och skulle förmodligen inte ha överlevt mer än ett halvt dygn till i skogen.

Men efter omvårdnad och dropp på Albano kunde han sitta upp.

– Det var ett stort framsteg att han kunde sitta upp, men veterinärerna var fortfarande inte säkra på om han skulle klara sig. Han kunde fortfarande inte äta. Men han fick mycket dropp, mediciner och antibiotika för att klara de där dagarna, säger Ellinor.

Efter fem dagar på djursjukhuset hade han blivit så pass pigg att han kunde checka ut och fortsätta vårdas i ett hem. Då ringde det hemma hos jourfamiljen Almgren-Borg i Täby.

Svag och orkeslös

– Plötsligt står jag på Albano och tar emot den här lilla valpen. Som egentligen inte är min, men som behöver omvårdnad direkt. Det var ungefär som att komma hem med sitt första barn. Känslan var bara – shit, vad hände?

Lisa Almgren ler och tittar ner på Hero som sover under matsalsbordet. Han tvärslocknar ibland, så som valpar gör. Men när han är vaken är det full rulle. Numera.

För några veckor sedan var det annorlunda. De första dagarna efter sjukhusvistelsen orkade han inte gå mer än ett par meter i taget. Han var orkeslös. De små muskler han fått hade hunnit förtvina under ensamheten i skogen. Förmodligen var han inte mer än åtta veckor när han hittades, och när han kom till sitt jourhem gick de rakt in i rollen som extraföräldrar.

– Vi matade honom med händerna. Det var inte många tuggor som han klarade själv, så vi stoppade i honom några kulor flera gånger om dagen. Jag tänkte att nu måste han bara lägga på sig lite och bli starkare. Han var så svag, säger Lisa.

Djursjukhuset tog prover på allt från rabies till valpsjuka. Eftersom ingen visste något om Heros bakgrund gällde det att kolla allt. Han hade ju kunnat vara insmugglad från ett annat land.

Den lilla huskyvalpen följs upp med undersökningar, och i skrivande stund verkar han frisk. För varje dag som gått har han blivit starkare, piggare – och mer som en valp ska vara.

– Nu bits han med sylvassa tänder precis som valpar gör. Han leker. Han pratar. I början lät han inte alls, så första gången han gav ifrån sig ett läte blev vi förvånade, säger Lisa.

Hon hade svårt att sova under den första tiden med Hero, det var som att ta-hand-om-hormonerna genast började gå på högvarv, och hon tittade till honom och tog ut honom för att kissa flera gånger per natt. Nu har han så smått börjat förstå det där med att göra ifrån sig ute, och han lyssnar på sitt namn.

Leker som kompisar

– Tyvärr får han inte träffa andra hundar än eftersom han fortfarande ska få någon vaccination till och är under utredning. Han blir så ivrig och vill inget hellre än gå fram när han ser andra hundar ute, säger Lisa.

I jourfamiljen finns förutom matte Lisa och husse Andreas även barnen Stella, 7, och Julia, 4. De har blivit bästa kompisar, även om valptänderna som nu börjar prova sig fram är lite jobbiga ibland.

Hero har vaknat till under bordet och får sitta i husses knä en stund.

– Vi har förstås tänkt på det här om vi skulle kunna ha honom kvar. Man blir ju så fäst, och med honom är det speciellt eftersom han kom som en hjälplös liten svag valp, säger Andreas, och fortsätter:

– Men vi måste tänka på vad som är bäst för honom. Vi vill verkligen att han ska komma till det bästa hemmet för honom. Någonstans där de kan ge honom allt en husky behöver. Men det kommer att bli svårt. Jag har nog gråtit varenda gång vi har lämnat vidare en jourhund.

Julia lägger sig på golvet och Hero kommer genast för att se vad hon gör. De har blivit som två kompisar, och när vi fortsätter ut i trädgården springer de runt och leker en stund. Borta är den svaga lilla valpen som bara orkade gå två meter innan han var tvungen att vila. Hero fick en ny chans till livet, och det här är bara början.

Inlägget Överlevaren Hero dök först upp på Hundstallet.

Söndagen den 18 februari är det åter dags för mottagning på AniCura Gärdets Djurklinik för djur vars ägare lever i hemlöshet i Stockholm. Den fria veterinärvårdsmottagningen genomförs två gånger per år – i februari och i oktober – och är ett samarbete mellan Svenska Djurskyddsföreningen, Hundstallet och AniCura Gärdets Djurklinik och stöds också av Stockholms Stadsmission.

Vill du vara med och stödja en av årets mest behjärtansvärda insatser? Swisha din gåva till 123 90 05 570. Märk gåvan med ”Hemlös”.

Inlägget Fri veterinärvård för hemlösas djur – 18 februari 2018 dök först upp på Hundstallet.

Det går jättebra med Elliott –  en riktigt härlig kille! Han har charmat sockorna av alla i familjen och bland släktingarna som har mött honom. Bortskämd som bara den med leksaker, ben/godis, träning och massor av pussar å kärlek å gos.

Så härligt att se honom få glädjerus/hattifnatt skutt varje dag ute i skogen på våra promenader. Går bättre och bättre för var dag som går med våra 2 katter. Äter som en häst, och har verkligen gjort huset till sitt  – med sin egna säng och soffa.

Blev verkligen helt rätt matchning för oss med Elliott ❤

Inlägget En hälsning från Elliott med familj dök först upp på Hundstallet.

Om
Mama Mia kom in till oss på Hundstallet Skåne då hennes tidigare ägare avlidit.
Hon är en underbart framåt liten dam. Mama Mia behöver tappa lite vikt och det nya hemmet kommer behöva fortsätta jobba med att få ner henne i rätt vikt.
Känner du att du är rätta hemmet för just Mama Mia,  tveka då inte på att skicka in en intresseanmälan.

Inlägget Mama Mia dök först upp på Hundstallet.